Kärsämäen Marttila

Platsen ligger på Västra stranden av Vähäjoki i norra kanten av Heikki Huhtamäki, korsningen av Trähusgatan. Kärsämäki omnämns första gången 1363 i skriftliga källor och var under medeltiden en av Mariebärgarens skifteskommuner. På grundval av 1363 års köpebrev vet man att Kärsämäki redan då haft minst tre hus.

År 1540 var det känt att det fanns fyra hus i Kärsämäki, av vilka en (Jaakkola, senare under namnet Simola) ägde Åbo domkyrka Sankt Georgs altare. Tre andra (Marttila, Hisi, Isotalo) tillhörde åbofolket och ägde trals- eller lamphushus. På 1500-talet bytte ägare bland annat till följd av kyrkoreduction, men husägarna låg utanför Kärsämäki åtminstone till början av 1600-talet.

Av områdets gamla byggnadsbestånd återstår Hiide herrgård och Kottila (trädgårdsgård). Marttilas militära ämbetshus revs 2009. Hiidens eller Kärsämäki herrgård ligger inte på den gamla bytomten. Området har vidsträckta fornlämningsområden av järnålder, men de limmar endast på Marttila tomter när det gäller kända bytomter.

I samband med inventeringen 1989 gjordes försöksgropar på Marttilas gårdsgård, där rester från olika byggnadsstader från den historiska tiden avslöjades. Gårdens avlagringar hittades också i flera delar av järnålderns keramik samt fyra möjliga pålavtryck, som också kan vara järnålders. I den västra delen av objektet gjordes en försöksundersökning i anslutning till markanvändningsprojektet hösten 2021, där man inte fann någon fast fornlämning.

År 2022 har försöksundersökningar gjorts på objektets västra och östra sida för att bestämma avgränsningen av fornlämningen. I västra delen förekommer förhistoriska kulturlager, gropfenomen och djurgravar. År 2025 hittades tecken på både järnålders och historisk bebyggelse på objektets östra del, på den tomt som undersöktes 1989, samt på forntidens bebyggelse och fornfält.

År 2016 upptäcktes ett kulturlager i en provgrop på bytomtens sydöstra sida, under Trähusgatan. Målet är i söder begränsat till Trähusgatan, under vilken man enligt tidigare undersökningar vet att det finns förhistoriska lager. I andra riktningar har objektets gränser utretts i försöksundersökningar åren 2021-2025.