Kakkolanmäki

Den gamla väggrunden mellan Hammaslahti - Rääkkylä finns bevarad vid Rääkkälämäki norra utkant. Den gamla vägen är parallell med den nuvarande vägen, som går på en något gammal väg i den södra utkanten av Rääkkälämäki. Förmodligen är vägen densamma som markerad i den s. k. kungens vägkarta 1791, men på grund av kartverkets skala är dess stationering storartad.

På 1800-talets bärarkarta är den gamla vägen noggrant markerad och placerad på den vid en väl utförd inventering iakttagen väggrund. På 1974 års grundkarta har den gamla vägen varit den enda vägen, men på 1980 års grundkarta har Hammaslahti - Rääkkylä väg rättats och den gamla vägen beskrivits som en obestruken sidoväg.

På nuvarande grundkarta har den gamla vägen markerats som en stig. Avgränsningen av fornlämningen börjar i öster vid korsningen mellan Kanoniemi och Rääkkylärna, där den gamla vägbanan viker av som en stig mot väster. I väster tar avgränsningen av fornlämningen slut i sandtäktsgropar längs stigen. Den gamla vägbanan är smalast några meter bred.

Den bredast är den gamla vägen mer än tio meter bred. På vissa ställen har den grävts cirka ett par meter djupt, jämfört med bergets form. I samband med den inventering som gjorts var det oklart om "sänkningen" av en väg berodde på naturliga former av en backe eller om det enbart beror på vägtekniska skäl. Inga provgropar gjordes i den gamla vägbanan. Väggrunden är jämn, täckt av morän, humus och stenar.