Jyväskylä universitetsområde

Jyväskylä universitets campusområde ligger på en tallbevuxen ås och har byggnader och parker från tre århundraden. Både bildningshistoriskt och arkitektoniskt är området mångskiktat och högklassigt. Arkitekten Alvar Aaltos universitetscampus hör till det urval av märkesverk inom finländsk modern arkitektur som den internationella organisationen DOCOMOMO har godkänt.

Byggnaderna på universitetsområdet är från olika tider, och de flesta av dem är av rött tegel. De äldsta byggdes på 1880-talet för Finlands första lärarseminarium. Seminariet hade från början sex ståtliga byggnader i rött tegel, placerade i ett koordinatsystem som fortsätter stadens rutplan. Fem av dem finns kvar.

De bygger på planer av Constantin Kiseleff, arkitekt vid Överstyrelsen för allmänna byggnader, av överdirektören L.I. Lindqvist och av seminariets föreståndare K.L. Leinberg. Av träbyggnaderna återstår trädgårdsmästarens hus och Ryhtilä, som ritades av arkitekten Theodor Granstedt och byggdes till gymnastiksal för den manliga avdelningen.

I kanten av seminarieområdet står den nationalromantiska byggnaden med rit- och slöjdsalar, Villa Rana (1905). Den ritades av seminariets lektor i teckning och slöjd, arkitekten Yrjö Blomstedt. Också det tidigaste skedet av parkerna på Seminaarinmäki är från 1880-talet. Undervisnings-, biblioteks-, idrotts- och bostadsbyggnaderna från åren 1951-1970 ritades av Alvar Aalto, som fritt anpassade dem till terrängen.

Aallonpuisto på campusområdet är från samma tid. Universitetets huvudbyggnad i rött tegel (1955) utgör avslutningen på den väglinje som leder in till området. Platsen framför byggnaden är sluten på två sidor, och i öster öppnar sig en vy över Jyväsjärvi. Huvudbyggnaden omfattar en festsalsdel och en förvaltningsflygel samt en trapphall som förenar dem.

Under den solfjäderformade festsalen finns en foajé och ett kafé som genom stora fönster öppnar sig mot åsen. Till huvudbyggnaden ansluter institutionsbiblioteket och den tredelade övningsskolan (1954), båda likaså i rött tegel. Huvudbyggnadens skulpturala sydfasad bildar tillsammans med den omgivande tallskogen ett ceremoniellt gårdsområde.

Från gården leder en förbindelse till Aaltos övriga byggnader, som ligger kring trädgården och idrottsplanen. På områdets östra sida ligger personalens möteslokal Lyhty och studenternas matsal Lozzi, som förenas med Lyhty genom en terrassmur. Där ligger också ett studentbostadshus. Bakom dem ligger studenthuset (1964).

I väster avgränsas området av 1950-talets idrottshallar och simhallen, som har byggts ut. Den vitputsade Institutionen för idrottsvetenskap (1970) avgränsar området i söder. Arkitekten Arto Sipinen ritade på 1970-talet förvaltnings-, biblioteks- och institutionsbyggnader i rött tegel för Seminaarinmäki.

De ligger mellan de äldsta rödtegelbyggnaderna och är anpassade till samma koordinatsystem i rutplanen som dessa. Normalskolans lågstadium och studenthusets utbyggnad, ritade av arkitektbyrån Lahdelma & Mahlamäki, är från början av 2000-talet. Byggnaderna på campusområdet har vid olika tider fått nya användningsändamål.