Jaakolankangas

Groparna ligger i byn Ylipää, cirka 0,5 km sydväst om Siikajoki, i mitten av Jaaklanganka, på södra och sydvästra sidan av ett egnahemshus på duken. På den moränska åsen som växer i Mäntuna, närmast norra kanten av åsen, finns minst trettiofem gropar, av vilka åtminstone de flesta syns vara fångstgropar.

Groparna verkar utgöra ett välbevarat fångstgropsystem. Till sitt väsen liknar groparna de rikliga groparna på motsatta sidan av Siikafloden på Papinkanka. Groparna är runda, 1,5 till 4 m i diameter och 0,5 till 1,0 m i djup. I de flesta groparna kan man se ömtåliga vallar. I de västligaste groparna, som voro de största af groparna, låg spolningslagret starkare än i de andra groparna och på grundval af några af de västligaste groparna funnos dessutom kol och brända stenar.

Nära de östligaste groparna, från deras nordöstra sida, hafva jord tagit sig, så möjligen några af de östligaste groparna i trakten kunna också vara af grustäkten och därmed ganska moderna. Enligt traditionen är åsen känd som en forntida jaktväg. Koordinater för observerade gropar, se underobjekt. 2024: Mål för kompletterande inventering på grundval av observationer av LiDAR-visualer.

Vid terrängkontrollen kontrollerades totalt 23 nya groprester (underobjekt 36-58), vilka på grundval av egenskaper, lägeshöjd och ömsesidig gruppering sannolikt är kokbrunnar. Groparna i ett tidigare avgränsat fornlämningsområde kontrollerades inte vid någotdera terrängbesöket. Jordmånen är sand och riklig sand/soramoreen.

Gropresterna i objektet är 2-3 meter i diameter och 35-70 cm djupa. I en del av hålen hittades kol bland sanden, i de flesta fall kändes det som att borra efter sten. I Annalankas mest centrala område ligger ett egnahemshus med ekonomibyggnader, vilkas byggande sannolikt har förstört en del av objektet.

Dessutom finns det tecken på omfattande utvinning av sten och jord för hembehov. På grund av denna aktivitet är det komplext och svårt att tolka.