Isonokka

Platsen är en skogbevuxen backe på den nordöstra stranden av Inhottujärvi. På östra sidan finns åker. Terrängen är höbevuxen och trädbeståndet består av gran och björk. På grundkartan finns ett fornlämningsmärke på platsen, men objektet är arkeologiskt okänt tidigare. Det besöktes för att inspektera 2010 års inventering och det konstaterades att det fanns små landkuppar på den sluttande sydsluttningen.

Beroende på definitionen finns det 4-5 stycken. De observerade grundformationerna är runda och varierar mellan 1,5 och 2 m och höjden mellan 30 och 50 cm. Kumpar är därför ganska tydligt synliga konvexa former. Gumpornas mark är lös, vilket tyder på att de inte är särskilt gamla och att gummorna på grund av borrprovet är humushaltiga ämnen och inte innehåller stenar.

Jordmånen är stenig. Hösten 2021 hittades flera järnföremål i området. I samband med detta upptäckte man i nordvästra delen av udden en låg stensättning, även nära grundkartans fornlämningsmärke hittades en stenkonstruktion. Vid en inspektion sommaren 2023 kunde man inte vara säker på ladan i norra delen av udden.

Marken är stenig och i norra sluttningen finns sten och några ganska stora block. På vissa platser var det svårt att upptäcka gräsbetäckt terräng, men det var svårt att upptäcka ett klart avskiljbart nedgrävt rötbord eller stenblock. Stenarna var ganska stora överallt. På den högsta punkten i backen fanns det dock en jämnare och mer stenfri punkt vid var föremålen hittades.

En eventuell viss plats kan inte uteslutas. En kvarleva av en ugn eller bastu fanns dock inte där. På södra sluttningen av udden nära de kullar som Pukkila beskrev befanns ett litet och lågt röse med en diameter på 1,5-2 m och en höjd på högst 50 cm. Stenarna var ganska lika stora, kluvna 25-30 cm. Röken är rund, men kantlös.

I norra kanten fanns en klart större sten. Strax intill röset, väster om det finns en rund grop, cirka 1 m i diameter. Gropen är därför liten, att troligen inte alla rösetstenarna kan komma från den. Markhögarna befanns vara av samma typ som Pukkila beskrev. Från dem går det till den gamla strandvallen som syns mycket tydligt i söder ca 20 m. För en närmare utredning av objektets karaktär skulle det krävas försöksundersökningar.

De upptäckta föremålen och iakttagelserna av flera olika konstruktioner var för att platsen skulle värderas som en fast fornlämning. Metallsnutarna hade i lokalhistorien utredt att det enligt litterära källor funnits en vildmark på stranden av Inhotujärvi.