Huuronniemen kalmisto

Objektet ligger i Huuronniemi i Piimälahti, nära den långa spetsen av en udde som sträcker sig österut. Ortodoxen ligger i mynningen av Piimäjoki älv som rinner ut från Jouhtenusdammen, nordväst om Hjälmarviken. Huuronniemi är idag en sexkantig udde. I ett eventuellt område växer dock huvudsakligen hö och ängsväxter i stället för undervegetationen i den normala granskogen.

Tydligen hålls platsen också i lokalt skick genom slåtter. Till platsen leder en godartad gångstig längs åkern från norr. J. Maukenen skriver i sin inventeringsberättelse för Liver härad följande om Huronudden: "I det tidigare nämnda Huronudden har det funnits en väderlek, av vilken nästan hundra år baklänges ännu hade funnits en mans höjd med väggarna upprätt, som sedan hade bränts upp.

Besparingens ställning visades alldeles som en strandvik som sträcker sig över Pakaris åker och som vattnet småningom viker av till sjön. Vid min inspektion kunde man inte se dem, och man trodde att de låg helt och hållet i sjön. En liten bit från denna udde ligger marken på groparna. Denna plats kallas kalmis." (Maukonen 1879: 150-153).

I Huronudden kan man se vissa strukturer som hör samman med en möjlig ortodox kalmis. Området har ett lågt, 20-30 cm högt, 0,5-1 meter brett och nästan 40 meter långt stenstängsel som går parallellt med stranden, nära stranden. Vid inspektionen 2011 konstaterades att "stenstängsel" består av blandade sandlager och troligen snarare är en naturlig strandformation.

Det finns istället ett tydligt stenstängsel väster om den nordvästra delen av området som går parallellt med stranden (Dalen och Ruohonen 2011). Andra stenkonstruktioner är ett rektangulärt stenblock nära utkanten av Pakarinen åker, cirka 4 x 4 m och 50-60 cm i höjd och längre bort vid utkanten av åkern, ett rundbågigt stenröse nära platsen för den gamla ladan, cirka 3 m i diameter och 50-70 cm i höjd (stenar med 20-30 cm i diameter).

I närheten av den östra änden av stenmuren finns det två tydliga gropar och några vagare gropar alldeles intill stigen. Vid inventeringen 2011 kartlades ytterligare fyra viktgrupper, fyra stenrösen, en groggkonstruktion och koordinaterna i början och slutet av "stenstaket" som innehåller mer detaljerad information om objektets undermålslista.

En del av fynden kan överlappa observationer från tidigare undersökningar. Vid jämförelse av observationer med uppgifterna från Maukusen kan man förmoda att hålen är desamma som de som han konstaterade på plats. Å andra sidan är de två tydligaste groparna relativt branta för att vara särskilt gamla.

Stenarna är tydligen ett tecken på gränsen till bläckfisken. Det tsasouna (som Maukosen nämner) har mycket väl kunnat rulla in i sjön, även om stranden i Björklöven inte är särskilt känslig för ras.