Haverin kaivosyhdyskunta

Haverigruvan är ett exempel på tidig finländsk gruvdrift och har haft betydelse för industrialiseringen av Tammerfors. Förutom dagbrottet, som var i bruk under lång tid, finns i området bevarade byggnader från ett litet gruvsamhälle. Gruvan var i drift från slutet av 1700-talet till 1860-talet och åren 1942-1960.

Under dessa perioder producerade den en betydande del av först den järnmalm som Tammerfors masugn behövde, och senare den kopparråvara som anrikades vid Outokumpus fabriker i Harjavalta. Den nuvarande gruvmiljön i Haveri består av nedlagda, delvis vattenfyllda dagbrott och av ett gruvsamhälle som till största delen byggdes på 1940-talet.

I dagbrotten pågick brytning från slutet av 1700-talet till 1860-talet och på 1940- och 1950-talen. Gruvans öppna schakt har bergväggar och är 85 meter djupt och 125 meter brett. En del av de sammanlagt cirka 15 produktionsbyggnaderna på Kaivosmäki revs eller förstördes redan medan gruvan var i drift.

Det timrade gruvtornet från 1941 restaurerades 2001. Anrikningsverkets silor, verkstadsbyggnaden, anläggningen för cyanidlakning och gruvstugan restaurerades 2004. Övriga produktionsbyggnader är bland annat verkstaden där guldtackorna tillverkades och transformatorbyggnaden. Till gruvsamhället har hört arbetarbostäderna i Piippulanrivi närmast gruvschakten, direktörernas bostadshus vid stranden av Kyrösjärvi och tjänstemännens bostäder i området mellan dem.

Dit har också hört ett arbetarhus. I gruvbyn finns 24 arbetarbostäder kvar. Både exteriören och omgivningen kring direktörernas bostadshus har förändrats kraftigt. På gruvområdet i Haveri har en semesterby anlagts, och på de massor som blev över efter gruvdriften har en bilsportbana byggts.