Haverin kaivos

Området har sex gamla mindre gruvschakt från 1700- och 1800-talen samt en nyre schakt som ligger på backens högsta lagområde. Söder om backen finns ett stort dagbrott, cirka 125 breda och cirka 100 meter djupt. De gamla gruvschakten är vattenfyllda. Det finns också flera gruvkonstruktioner av trä, såsom ett gruvtorn och lagerbyggnader samt byggnader som ansluter sig till utvinningen av malmen.

En del av byggnaderna är i mycket dåligt skick, en del är fortfarande i bruk. I den gamla gruvstugan har det även funnits ett gruvmuseum. Gruvbackens lagområde är allmänt trädbevuxet, huvudträdslagen är sex samt björk. Det finns också många avfallsstenshögar och olika gropar som ansluter sig till gruvdriften.

Gruvstaden Havers gruvdrift började i början av 1700-talet: de första dokumenteringarna finns från 1726. V. 1773 började gruvdriften vara kortvarig då malmen visade sig vara av dålig kvalitet. Den egentliga malmbrytningen (järn) på Kruvbacken började på 1790-talet och gruvdriften har fortsatt ända fram till 1999, då de senaste provborrningarna genomfördes.

Uppgifterna om 1840-talets brytning är bristfälliga, men enligt uppgifter fanns det 6-4 utgrävare, och man fick cirka 170 ton malm. I Tammerfors masugn kunde man inte använda oren Haverimalm än 10% av malmmängden, och brytningsmängden låg som bäst på ca 30 ton per år. Åren 1851-1855 bröts omkring 30 ton malm från Haber om året och tjugo man arbetade där.

Järnbrytningen var häftigast år 1859, men slutade återigen utan lön 1866. Som minne av gruvdriften återstod dock gruvschakten. Gruvverksamheten i Haber fortsatte följande gång år 1935. Genast befanns järnbristen vara knapp, men koppar fanns i överflöd och överraskande fann man även guld- och silverbrytningar.

Den hetaste verksamhetstiden för den nya gruvperioden infaller åren 1935-1960, då omkring 150 personer arbetade vid Oy Vuoksenniska Ab Haveris guldgruva och från gruvan levererades rent guld 350 kg/år, vilket tillfredsställde hela Finlands årliga guldbehov. 1960 upphörde även denna brytning utan lön.

Gruvan upphörde med sin verksamhet 30.12.1960. Efter det att gruvdriften hade upphört fortsatte en del av byggnaderna att användas och en del kurs- och företagsverksamhet erhölls i området. Under 1990-talet studerades dagbrottet med hjälp av kanadensiskt kapital, och där gjordes försöksborrningar år 2004 - i förhoppning om att gruvdriften skulle återupptas. Området renoveras och utvecklas för turist- och kulturhistoriskt bruk genom projektet Haverigruvebacken som började sommaren 2003.