Harjukadun, Onnelantien ja Kymintien pientaloalueet sekä Karjalankadun pienkerrostalo

Längs Karjalankatu, Kymintie och Onnelantie samt Harjukatu byggdes under 1920- och 1930-talen enhetliga småhus och små flervåningshus. Husen speglar sin tids progressiva planläggningsprinciper och de ideal för trädgårdsstadsbyggande som kom från England. De uppfördes i landets yngsta stad, som hade vuxit kraftigt.

Gatuvyerna och detaljerna i byggnadsbeståndet har exceptionellt väl bevarat sin ursprungliga skala, sin enhetlighet och sina detaljer. Byggandet av Karjalankatu, Kymintie och Onnelantie grundar sig på den stadsplaneändring som den viborgska arkitekten Otto-Iivari Meurman 1927 utarbetade för de östra delarna av Lahtis, för stadsdelen Paavola.

Den västra delen av Harjukatu har i sin tur formats enligt den planändring som stadsarkitekten Kaarlo Könönen utarbetade 1936. Den planändringen byggde på Meurmans plan för de västra delarna av Lahtis från 1931. Kymintie är den enda av gatorna i gamla Paavola där det ursprungliga byggnadsbeståndet har bevarats i sin helhet.

Längs Karjalankatu är byggnaderna små flervåningshus. Ekonomibyggnaderna finns i bakre delen av de grönskande trädgårdstomterna. Enligt Meurmans plan har husen mitt i kvarteret sadeltak, medan husen i gathörnen har valmtak. Byggnadsritningarna är till största delen gjorda av byggmästare från Lahtis.

Husen representerar en anspråkslös klassicism. Byggnadsbeståndet är huvudsakligen från slutet av 1930-talet och 1940-talet. Vid Onnelantie är det i huvudsak från åren 1928-1936. I planen för Onnelantie syns sekelskiftets trädgårdsstadsideologi, som hade sitt ursprung i England. Meurman var en av dess starka förespråkare.

Ungefär hälften av husen har ritats av byggmästaren Artturi Ekström från Lahtis. Andra planerare är bland annat byggmästarna Kustaa Kourula och Emil Laine. Området har byggts i en brant sluttning så att husen på åssidan är placerade bakom en förträdgård och husen på norra sidan tätt intill gatulinjen.

Byggnaderna är en och en halv våning höga och representerar en återhållsam klassicism. Typiska för dem är tämligen branta sadeltak, ljus fasadfärg och spröjsade fönster. De stora husen omfattar flera bostäder. Gatan avslutas i väster av de förstfödda laestadianernas forna, klassicistiska bönehus, som ligger mitt i en trädgård.

Bostadshusen längs Harjukatu är tvåfamiljshus i två våningar med sadeltak. De ligger tätt intill gatulinjen, och trädgårdarna och ekonomibyggnaderna finns bakom husen. Harjukatu avslutas av den ortodoxa kyrkan i Lahtis, som är en viktig byggnad i stadsbilden. Kyrkan är värdefull både byggnadskonstnärligt och kulturhistoriskt.

Den stod färdig 1955 och ritades av arkitekten Toivo Paatela. Elias kyrka i Viborg var förebild när kyrkan planerades. I kyrkan har man placerat exceptionellt rikligt med föremål från kyrkorna i det förlorade Karelen.