Hannunsuo

Ett gränsmärke på ungefär 2,5 x 2 m består, förutom mindre, vegetationstäckta stenar, av flera stora, platta stenar (sannolikt skiffer) av vilka en del fortfarande är upprätt eller lutande. Det kan vara ett råröse som ursprungligen består av centralsten och fyra hörnstenar. Den största, synliga delen av stenen är cirka 1,1 x 0,5 x 0,3 m och ligger i östra delen av kvarlevan och är något lutad åt sydost.

Den övre delen av SW-sidan kommer troligen att ha ett senare hugget nummer "13". De andra stora stenarna är ca 50-70 cm (maximalt mått). De två största delarna av S-konstruktionen är W-E-riktningen och de andra två, i N-delen av konstruktionen ungefär N-S-riktningen. Stora stenar med synliga/uppskjutna stenar har liten lavar; annars är resterna av konstruktionen täckta av kross och växer blåbär.

Mittpartiets höjd är cirka 0,5 m över den omgivande marken. Gränsröset är märkt med bokstaven "a" på den ägokarta över Pioliala, Partola och Haika som Daniel Hall hade utarbetat år 1768. Gränsmärket ligger på en gräns som eventuellt redan i slutet av 1500-talet skilde ägorna i Pioliala by ("bohl ägor" norr om gränsen) från de gemensamma ägorna i de tre byarna - Pioliala, Partola och Haika.

Gränsen har inte längre märkts ut på senare kartor. De ägogränser som utgått från gränsröset åt nordväst och söder förekommer ännu år 1933 på sockenkartan, men på den äldsta grundkartan (1953, kartläggning 1949-50) förekommer den numera endast som skogslinje.