Hämeenpuisto

Hämeenpuisto i Tammerfors är den längsta sammanhängande parkgång i Norden som knyter an till 1830-talets stadsplanering. Hämeenpuisto kantas av betydande offentliga byggnader och bostadshus i flera våningar som byggts under olika årtionden. Tillsammans med parken bildar de ett stadsrum som är historiskt skiktat och enhetligt i sin skala.

Hämeenpuisto är över en kilometer lång och löper som en gata av esplanadtyp tvärs över näset i Tammerfors, från Näsijärvi till Pyhäjärvi. Hämeenpuistos fyra raka trädrader består av lindar och lönnar. Längs parken ligger ett rikt bestånd av betydande byggnader: skolor och fabriksbolagens byggnader från övergången mellan 1800- och 1900-talet, offentliga byggnader uppförda mellan 1880 och 1980 samt bostadshus i flera våningar från 1900-talet.

Mitt i parken, i västra ändan av Hämeenkatu, står den nygotiska kyrkan Aleksanterin kirkko (Decker 1881), omgiven av kyrkoparken Pyynikin kirkkopuisto. Hämeenpuisto kantas dessutom av bl.a. Laivayhtiön talo (Federley 1908, Tiitola 1939), Länsipuisto (Kallio 1927), kvarteret Amurinlinna (Bryggman 1950-54), Finlaysons lilla palats (Thesleff 1897), huvudbiblioteket Metso (Pietilä 1986), Tuulensuu (Strömmer 1928), Aleksanterin koulu (Sjöström 1873, Calonius 1886, Lönn 1903), Työväentalo (Tiitola 1899, Pettersson 1905, Heikki Kaartinen 1912, B. Strömmer 1930), Tampereen Työväen teatteri (arkitektbyrån Marjatta och Martti Jaatinen 1985), Pyynikin koulu (Lönn 1899, 1931) och Klingendahls fabriksbyggnad (Petterson 1897, 1904, 1905).

Till Hämeenpuistos skulpturer hör bl.a. Viktor Janssons Vapaudenpatsas (1921), Lauri Leppänens staty av Minna Canth (1951) och Heikki Varjas Uutinen (1981). Parkens ändpunkter, Näsinpuisto och Eteläpuisto, pryds av dess mest betydande skulpturer: Emil Wikströms fontän i Näsinpuisto (1913) och Wäinö Aaltonens Osuustoimintamonumentti i Eteläpuisto (1950).