Haaramoukku NW

Det steniga bostadsområdet på före detta Yli-Ii kommuns sida, cirka 800 meter nordväst om den gamla Haukipudas kommungräns, i norra delen av det låga tyget mellan Isokanka och Mäntyselki, Haaramukku cirka 500 meter nordväst om dammen. Den nordligaste delen av området ligger på ett udde som omges av ett kärr och vars smala nedre kannas förbinder med ett tyg söder om marken.

Marken på ett område som växer upp av tallar och granar är morän. Vid 1995 års inspektion har tretton bostadstryck och åtminstone några tillhörande jordgropar upptäckts på platsen. Tryckningarnas yta är cirka 2 x 7 - 7 x 12 meter och ett djup av en halv meter. I mitten av ön finns en radhusliknande radhus med 5 - 6 tryck i öst-västlig riktning, med vallformiga pallar som skiljer de olika trycken åt, en total längd på 50 - 70 meter.

I båda riktningarna finns grupper av tre bosättningsknappar på nordvästra och sydöstra sidan med 1 till 2 jordgropar. Hela objektet är bevarat. I nordvästlig riktning är raden av tre-någon tryckning tvärs över de tidigare (ungefär sydvästlig riktning). Den senare hittades inte vid inspektionen 2011, med undantag för den enskilda tryckning som eventuellt ingår i den.

Vidare räknas de fyra bosättningstryck som observerats i samma fornlämningsobjekt 2014. De ligger cirka 80 m sydväst om norra delens sydöstra tryck och cirka 100 m väster om den södra separata jordgropen. Dessa ligger nu utanför ett hårt underlagt landområde, nedanför en låg kollision, längs en radig linje, sydväst - nordostlig, cirka 50 m på en sträcka av cirka 6-7 x 5 m. På ytan av det nordligaste teststicket fann man ett mycket starkt torv- och kärrskikt (ca 30 cm, huvudsakligen tätt) och ett tjockt fuktigt spolningsskikt.

Här fanns några kvartsdynor. Det platta trästycket, vars fynddjup troligen ligger i vecket på humuslagrets botten och mineraljordens yta, bedömdes som människomodifierat, avbrutet, klibbigt fragment av föremålet. De övriga, särskilt de två sydvästligaste, var idag våta och deras karaktär som bostadstryckningar kunde inte uttryckligen bekräftas.Deras form och ställning tyder dock starkt på att det rör sig om bostadstryckningar och bosättningar som har rasat sedan slutet av stenåldern. Ännu senare kunde man inte upptäcka några ytterligare forntida bosättningsstrukturer i ett område längre västerut.