Gamla Raumo

Gamla Raumo är en av Finlands sex städer som grundades under medeltiden. Byggnadsbeståndet i Gamla Raumo är intakt och välbevarat och gatunätet härstammar delvis från medeltiden. Det är ett av de mest omfattande historiska trästadsområdena i Norden som undgått stora stadsbränder. Gamla Raumo utsågs till Unescos världsarvsobjekt 1991.

Till Gamla Raumo räknas det område som blir innanför det tullstaket som etablerades på 1700-talet. Tomterna är omkring 250. I staden finns två torgplaner, rådhustorget och Kalatori. Gatunätet har utvecklats från medeltiden så att huvudgatorna löper i öst-västlig riktning och förenas av smala tvärgator och gränder.

Efter den senaste omfattande stadsbranden, som inträffade 1682, har huvudgatorna rätats ut. Till byggnadsbeståndet hör byggnader från 1700-talet, men största delen av träbyggnaderna har dock uppförts på 1800-talet. Byggnaderna har byggts ut i flera omgångar och deras fasader har dekorerats med rikt formade panelbrädor och lister i nyrenässansstil.

Tomterna är rätt små och på dem finns ofta flera uthus. Tomterna är inhägnade med plank försedda med dekorativ kör- och gångport. Det gaturum som på så sätt uppstått är tätt och slutet. Till de mest anmärkningsvärda offentliga byggnaderna hör den forna franciskanklosterkyrkan norr om kanalen och det barockklassicistiska rådhuset vid torget.

Heliga korsets kyrka är ett värdefullt minne av det franciskankonvent som grundades norr om den medeltida stadsstrukturen. Kyrkans planform följer den för franciskanerna karakteristiska formen, där långhuset vid sidan av mittskeppet, som är lika brett som koret, har ett smalt sidoskepp. Det höga tornet i kyrkans västra ända är från början av 1800-talet.

Restaureringen av kyrkan 1891, utförd under ledning av arkitekt Jac. Ahrenberg, är en av de första medvetna helhetsrestaureringarna av en gammal kyrkobyggnad i Finland. Den rektangulära sakristian ligger söder om kyrkan. Korets vägg- och valvmålningar, vars huvudmotiv är Jungfru Maria, framställer i koncentrerad form hela den bibliska frälsningshistorien.

Den nordtyska predikstolen från 1620-talet, som hör till kyrkans fasta inredning, är en av de förnämsta produkterna av renässanstidens träsniderikonst i vårt land. Apostlamålningarna på västra och norra läktarens barriärer är från 1760-talet. Orgelfasaden är från år 1787. Det tvåvåniga rådhuset i sten vid kanten av Raatihuoneentori, som bildats mellan Kauppakatu och Kuninkaankatu, blev färdigt 1776 och har ritats av murarmästaren i Åbo stad C.F. Schröder med muraren J. Schytt som medhjälpare.

Av de rådhus som byggdes på 1700-talet har rådhusen i sten i Åbo, Borgå, Fredrikshamn och Raumo bevarats, av vilka endast Fredrikshamns fortfarande är i ämbetsbruk. Rådhuset i Raumo har från början av 1900-talet delvis och från 1930-talet helt varit i Raumo museums bruk. Av borgarhusen kan särskilt nämnas Pinnala, Kirsti och Marela, som också är öppna för allmänheten som museer.

Vid Kauppakatu och Kuninkaankatu finns livligt fungerande affärsrörelser. I övrigt är Gamla Raumo ett bostadsområde där det här och där finns små verkstäder.