Gaddin puutarha

På platsen låg mellan 1754 och 1797 professor Pehr Adrian Gadds provträdgård (12 april 1727 – 11 augusti 1797). Pehr Adrian Gadd är känd för att ha studerat sin försöksträdgård, vars huvuddel si-jaits på sluttningen av Kakaolamäki och den andra spalten mellan Slottsgatan och Aura älv, omkring 600 växtarters lämplighet för förhållandena i Finland.

Han undersökte särskilt odlingen av färgväxter, potatis, tobak, hampa, oljeväxter och fruktträd, men i trädgården odlades till och med mullbärsträd, till exempel morsing, krabb, amerikanskt färggräs, hirs och lins. Trädgårdsarkitekturen på Kakolabackens sluttning följde troligen i sin korridor- och planteringsbänksarkitektur Linnés modell för Uppsala trädgård, som även 1756 tillämpades på Åbo Akademi i en trädgård färdigställd på Biskopsgatan.

Den nyttiga tidens idealträdgård var symmetrisk och uppdelad i regelbundna kvarter. Gadd anpassade ruterbänkmodellen till Kakolabackens sluttning antagligen med hjälp av terrasser. I en beskrivning från 1774 berättas det att det fanns inhägnader i trädgården gjorda av nötter och krusbärsbuskar. I trädgården fanns också tre "trädskolor", det vill säga plantskolor, där olika slags kärn- och stenfrukter odlades, av vilka man hoppades växa fruktbärande träd.

Förutom dessa försökte man där odla ett par icke-ekonomiska växter som handelsskeppkapten Strandheim tog med sig från Spanien hösten 1770. Ännu 1828 har Gadds trädgård markerats som delad i 12 regelbundna bänkkvarter och strukturerad i korridorerna. Trädgården bibehölls i professionell trädgårdsbruk även efter Gadds död; åtminstone till 1840-talets sluttning då den först övergick till överste Puttkoffskijs och från detta på 1860-talet hovrättsråd J. E. Malms ägor.

Under Puttkoffskijs och Malms tid förnyades trädgårdsområdet vid Kakolabackens sluttning som rekreationsstuga i ett boningshus som låg på platsen för den motströdda delen av Slottsgatan. De gamla bänkkvarteren ersattes gradvis av knäböjande gångar och i början av 1840-talet byggdes ett lusthus i sluttningen.

Det måste ha ersatts av ett dekorativt lusthus på Gadd uppe i sluttningen redan i mitten av 1700-talet, och dessutom hörde till Gadds trädgård ett brädat och rödmålat hus där färgväxter torkades, och en färgmorsinkokvarn (Vejeqvarn). Trots att ett enda höghus byggdes på platsen för trädgården har större delen (2/3) av Gaddis försöksträdgårds område bevarats öppet och parkliknande.

På våren tar det över storkiuruskanna, men där trivs fortfarande åtminstone åskgubben och olika mostrar. Gadds trädgård är den enda av de tre stora trädgårdar som byggdes på 1700-talet i Åbo och som har besparats starkt byggande. På platsen för akademins trädgård finns idag Sibe-liusmuseet och på platsen för Gadolins trädgård finns ett höghusområde.