Borgå domkyrka

Stenkyrka, medeltida. Den medeltida kyrkan, som reser sig ovanför Borgå gamla stad, och dess klocktorn av sten har genom århundradena bevarat sin imponerande ställning i stadsbilden. Gavlarna på det vitkalkade långhuset samt på sakristian och vapenhuset har tegeldekor. Av dem är västgaveln den rikaste och innehåller de för kyrkorna i östra Nyland typiska band-, hörntegel-, rundel-, nisch- och fyrklövermotiven kring ett stort kors.

Fyrklövernischen upprepas också på sydfasaden. Kyrkan har föregåtts av en tidigare stenkyrka på samma plats. Dess norra och västra väggar utgör en del av motsvarande murar i den nuvarande kyrkan, som utvidgades efter mitten av 1400-talet. Smala pelare med skårade hörn delar den femtravéiga kyrksalen i tre skepp, av vilka det mittersta är nästan hälften bredare än sidoskeppen.

Endast korets mångformiga s.k. finska stjärnvalv och norra skeppets enkla kryssvalv är medeltida. Kyrksalen görs exceptionell av läktarna i två våningar. Begravningsvapnen, som vid mitten av 1700-talet tillhörde medlemmar av släkterna Ramsey, Adlercreutz och Bildstein, är exceptionellt ståtliga. Värdefullast bland föremålen är den till 1240-talet daterade nattvardskalken, som under 30-åriga kriget bortfördes från kyrkan i Osnabrück och som har förvarats i Viborgs domkyrka.

Läktarna och predikstolen är från 1760-talet. Av den orgel som 1790 införskaffades från orgelbyggaren Olof Schwan i Stockholm har endast den gustavianska orgelfasaden bevarats. Kyrkans nuvarande utseende härrör från den renovering som 1977-1978 utfördes under ledning av arkitekt Heikki Havas. Bronsstatyn av Alexander I i kyrkan, utförd av Walter Runeberg, restes 1909 till minne av Borgå lantdag 1809.