Den parklika begravningsplatsen, inramad av en stenmur, rymmer ett trettiotal hundra gravvårdar. Stig in och låt det tidiga 1800-talets skönhetsideal berätta om förändrade gravseder.
Att se: Lägg märke till gravvårdarna av plåt, gjutjärn och sten med sina klassiska former, och de gjutjärnsstaket som omger många släktgravar.
Gamla begravningsplatsen i Björneborg är ett exempel på en begravningsplats från början av 1800-talet som ligger skild från kyrkan och stadsbebyggelsen. Den speglar förändringar inte bara i begravningssederna, utan också i skönhetsidealen för trädgårdskonst och gravminnesmärken. Begravningsplatsen ligger väster om stadens gamla rutnätsplanerade område och är numera tagen ur bruk.
Den bildar en imponerande helhet. Den är parkartad till sin karaktär, avgränsas av en stenmur och rymmer omkring trehundra gravminnesmärken. Bland dem finns minnesmärken av plåt, gjutjärn och sten som präglas av klassiska former och motiv. Runt många släktgravar står ett staket av gjutjärn. Söder om begravningsplatsens mur ligger en park som avgränsas av den enhetliga gatubilden i stadsdel VI.
I parken står ett vattentorn av rött tegel i funktionalistisk stil, ritat av arkitekten Bertel Strömmer 1935. Tornet hör till en byggnadstyp som var central under perioden: industri-, lager- och tekniska anläggningar. I sådana byggnader förverkligades funktionalismens formspråk. Det höga tornet är betydelsefullt för stadsbilden.
Beskrivning ur Museiverkets register, översatt och bearbetad
Björneborgs gamla begravningsplats är en begravningsplats i staden Björneborg i landskapet Satakunta. Den ligger vid Björneborgs vattentorn. Begravningsplatsen invigdes av kyrkoherde Fredrik Lebell den 11 juni 1809. År 1884 togs den ur bruk. Efter det har man fått begravas på begravningsplatsen bara med tillstånd av Senaten för Finland och senare av utbildningsministeriet. De senaste minnesmärkena är från 1960-talet.
