Ania

Målet ligger i byn Ania, i området mellan husen Heikkilä och Äijälä, på stranden på båda sidor om bäckens mynning. På 1500-talet fanns det sex hus. Ania förknippas med exceptionell historisk information: Heikkilä husvärd var en av ledarna för det så kallade Davids uppror år 1439. Som en följd av storskifte har den ödelagda bytomten söder om diket som rinner ut i Pyhäjärvi, de två husgrunderna som syns mellan åkern och stranden gnisslade.

Husens platser sammanfaller med husen på storskifteskartan 1765. Enligt Kungliga kartan har en stor del av byns byggnader legat norr om bäcken, på nuvarande åker, medan det på 1760-talets ägokarta och 1780-talets storskifteskarta endast finns en säker hustomt, men möjligen två övergivna hustomter utöver samt militärtorp vid sjön, mindre än 100 m från fornlämningsområdet NW.

Söder om diket finns på båda kartorna fem tomter - fyra vid stranden och en mitt emot dem, öster om vägen från nordväst. Bosättningsplatsen är delvis mycket välbevarad, delvis i åkern. Vägen som tog till byn norrifrån, från Pirkkala kyrka, förekommer på allmänna kartor över Birkalaområdet omkring 1700- och 1800-talets omgång (s.k.

Kungliga kartverket), men på ägokartor redan på 1760-talet. Inom området för bytomten korsade vägen diket och fortsatte som en byanykter i riktning mot NNW-SSE (Ania ägokarta 1765). Bron med dess anslutning söder om diket avlägsnades också fram till 1973 (grundkarta 1975).